Ett avslut

Jag tror detta får vara mitt sista inlägg från den här resan. Vet inte hur länge jag har internet i min lägenhet, så jag passar på att skriva en liten epilog nu.

Den svåraste delen av min kanadavistelse är redan förbi. Imorse tog jag farväl av de sista personerna som jag räknat som mina närmaste vänner under Halifax-tiden. Skickade iväg en del till Nya Zeeland, och sade adjö adjö till några till på samma gång. Nu är det bara jag kvar. Två dagar till, sen får jag sätta mig på planet med destination Europa.

Jag känner mig lite trasig. Det är så tungt att krama om männskor och säga vi ses igen, kom och hälsa på, fast man innerst inne vet att de flesta kommer jag inte träffa igen. Alla dessa fantastiska personligheter jag fått lära känna, så jag kommer sakna dem. Ibland känner jag mig lite skyldig också. Vem är jag att med buller och bång kasta mig in i andra männskors liv och bli bästa vänner och sen plötsligt bara säga trevligt att träffas men nu åker jag hem igen? Jag hoppas att jag inte sårat nån. För mig har det i alla fall varit värt varenda sekund. Jag skulle inte ändra på något. Jag har trivts så otroligt bra här i Halifax, och Kanada överlag. Männskorna jag träffat här har om och om igen överraskat mig med en gästvänlighet som jag inte stött på tidigare, och männskor jag bara träffat ett par gånger säger att jag alltid är välkommen tillbaka, vi kommer sakna dig. Jag är rörd, mållös. Jag känner mig som den rikaste av människor just nu, med vänner i min imaginära pengabinge istället för guld. Och jag är tacksam.

Men nu är det snart dags för mig att åka hem. Hem till min egen “klan”, till männskor som jag delar samma blod och gener med, som har känt mig från liten till stor och kanske vet mer om mig än jag själv gör. Till vänner som fortfarande finns kvar även fast jag stuckit iväg långt bort och är dålig på att höra av mig. Ni är alla så värdefulla för mig och jag ser fram emot att få träffa er igen.

Och hem till finländsk sommar. Hoppas ni har beställt vackert väder tills jag kommer hem och håller bastun varm 🙂

En sista helg

Igår var min sista dag på praktiken. Slututvärderingen är skriven och arkiverad, de sista rapporterna blev nerskrivna och jag sa hejdå, see you later till mina patienter och kollegor. En lite ledsam dag, men på ett bra sätt. Alla vi fysiostudenter (8 stycken) som varit på parktik där fick kaffe och tårta på lunchen, och jag och Robin gav ett kort och den näst sista Aalto-lyktan åt vår handledare. Hon har varit fenomenal. Sträng och petig, men oj vad jag har lärt mig mycket av henne. Tack ännu en gång, Karen.

Firade slutet av prakiken med lite thailändsk mat och en Blizzard till efterrätt (ungefär som McFlurry). Och champagne. Skål för att mina 5+ månader i Kanada riktigt just är förbi. Det är mycket vemodigt just nu, men jag börjar också snart känna att det ska bli riktigt, riktigt skönt att komma hem till Finland igen.

På programmet i helgen finns inte så mycket, ska kanske fara på en fest ikväll, och på söndag är det BBQ i min och några andra utbytesstudenters ära hos Dr. Stewart. Sen ska jag snart börja packa igen. Har köpt en ny kappsäck för att få plats med allt jag vill ta hem. Den väger bara 2,5 kg, så jag kommer nog kunna knöla ner en hel del i den. Och för säkert femtioelfte gången kommer jag att tänka att det skulle vara trevligt att ha lite färre än fyra ställen jag refererar till som hem. Hur i all världen ska jag kunna lokalisera alla mina saker? Kommer säkert vara tvungen att åka en vända till Hesa efter att jag kommit tillbaka och plocka upp lite kläder där, har just nu som sagt ingen aning om vad som finns var. Men det ordnar sig.

På torsdag, klockan 23.45 lokal tid går flyget. 6 timmar till London, 3 till Helsingfors, så så hemskt lång resa i sig är det inte. Men sen blir det nattåg till Kokkola, så om allt går vägen är jag framme 05.05. Pigg och utvilad? Återstår att se.

Ha det bra, vi ses igen riktigt snart!

Cape Breton – highlights

The Annex – stugan vi övernattade i, påminde väldigt mycket om en finsk villa.

Bay St. Lawrence

Fortress of Louisburg

Fortsättning följer med text – är för trött för att orka skriva nåt nu. Men i stora drag var det en fantastisk resa.

Onsdag

Redan onsdag denna vecka! Är hemma nu just och har tvättat en massa kläder inför helgens utflykt. Jag ska åka till Cape Breton fredag till måndag! Här i Kanada har man inte ledigt på vare sig första maj eller flygaredagen, men drottning Victorias födelsedag får man nog ledigt, den 24.5. Inte ens britterna har ledigt då, men kanadensarna har nog. Eller åtminstone haligonierna, vet inte om det gäller för hela Kanada. Så efter jobbet på fredag kommer jag att åka norrut till den nordligaste delen av Nova Scotia. Bilresan tar runt 6 timmar vad jag har förstått, ser fram emot att få komma ut och se mig omkring! På Cape Breton lär det ska finnas en hel del vacker omgivning att titta på, många vandringsleder finns det. Ska se till att ha kamerabatterierna laddade så jag kan dela med mig av vyerna här sen.

Senaste tiden har jag inte gjort så hemskt mycket nytt. Var förra veckan på ett maritimt museum, där var massa båt-relaterat och en del historia och krigsstuff fanns också till påseende. Helt intressant nog, men jag var väldigt trött i ryggen efter en ansträngande arbetsdag, så jag orkade inte riktigt gå omkring så mycket. Praktiken går annars bra, men jag har för få patienter just nu, så dagarna känns ganska långa ibland. Imorgon blir tror jag en bättre dag dock, så förhoppningsvis känns inte fredagen alltför långt borta.

Andra nyheter: upptäckte idag ett trevligt mejl i min inbox: Svenska studiefonden har godkänt min stipendieansökan, så bara jag får papprena ordnade och inskickade så har jag pengar att leva på i höst också. Najs.

Ha det fint!

Röster från Titanic

Som alla vet så sjönk RMS Titanic för 98 år sen. De räddningsbåtar som försökte komma till undsättning kom från Halifax, därför hittar man i Halifax gravarna till de fåtal döda som man fick iland från katastrofen och som inte transporterades vidare till USA. Jag såg i lördags den gravgården, de femtiotalet gravar som finns där är lagda i formen av ett skepp. Där finns både gravar med namn på människor med olika nationaliteter, jag såg både svenska och finska namn där, samt många omärkta gravar på kroppar som aldrig blivit identifierade. Idag håller man med dagens DNA-teknik på att identifiera de namnlösa, fler och fler gravar får namn.

Jag fick höra en vacker men sorglig historia om ett par av gravarna. En mamma reste med Titanic tillsammans med sina fem barn för att återförenas med sin make och barnens far i Amerika. De kom aldrig fram levande. När kropparna bärgats kunde man bara identifiera fyra av barnen, det femte hittades inte. Mamman och de fyra barnen delar grav.

Bland kropparna hittade man ett namnlöst spädbarn, och den överlevande besättningen hedrade barnet genom att ge det en lite större minnessten. Människor som besöker gravgården har tagit med små gåvor som de lagt på graven, där hittades babysockor, leksaksbilar, fjädrar och andra saker.

För bara nåt år sen kunde man bestämma att, jo, det namnlösa barnet var det sista borttappade barnet i familjen. Nu råkar de två gravarna ligga intill varandra, så familjen har varit tillsammans hela tiden.

Förutom att se på gravar så har jag den här helgen varit på en möhippa. 6 flickor på min rumskompis klass kommer att gifta sig inom ett år, så de hade en gemensam fest igår för dem alla, och jag var inbjuden. Det var intressant kan jag säga. Mycket livat och högljutt, lekar och mat och sen for vi ut till en nattklubb. Jag orkade inte vara ute särskilt länge, kom hem nån gång efter 1. Men en rolig kväll var det.

Glad morsdag till alla fantastiska mödrar där ute!

Peggy’s Cove

45 minuters bilväg från Halifax ligger Peggy’s Cove, en liten liten fiskarby ute vid havet. Jag var där förra söndagen, det var bara så soligt, vacker och fridfullt där ute.

Ber om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera nuförtiden, har ingen inspiration att skriva. Men jag lever och mår bra, njuter av Halifax gör jag också.

Bu för ansträngda stämband

Ja, inte mina då alltså. Men Art Garfunkels. För om det inte vore för problem med hans röst skulle jag ha haft chans att se Simon and Garfunkel här i Halifax i maj. Nu har konserten blivit framflyttad till juli istället. Nåja, jag antar att deras glansdagar var på 70-talet, så det skulle väl inte riktigt ha varit samma sak att se dem nu.

Annars så är Nova Scotias flagga väldigt lik Finlands.

Trevlig helg!

Update

Har inte mycket nytt att rapportera, det är rutin och vardag här nu. Praktik 8-4, mat, träning eller bara slappa framför TV:n, sen sova tidigt och upp igen. Att springa omkring är åtminstone ett väldigt bra sätt att upptäcka en ny stad, så om jag inte har tid att gå på mycket sightseeing annars så får jag ju åtminstone sett på omgivningarna så här.

Min hiss är intressant. Ibland när det är mycket tid tar det flera minuter innan den kommer upp till min våning. Hissen hoppar direkt från 12 till 14, så ingen ska behöva bo på 13de våningen. Ibland slår det lock för öronen när man åker ner. En bondflickas spännande äventyr i storstan, åka hiss!

Ha det gött!

Nova Scotia Rehabilitation Center

Nu har jag varit tre dagar på praktik, måste säga att det verkar riktigt lovande! Fattar inte hur de neuro-lärare jag haft kan få nåt som ändå är jätteintressant att bli så trist! Verkligen bra att vi har så lång praktik, så man har ordentligt med tid att komma in i ämnet.

Jag praktiserar alltså på ett rehab center, som är en del av Queen Elizabeth II-hospital. Här finns både bäddavdelning och öppenvård. Min handledare har patienter från två av bäddavdelningarna, hittills mest MS och patienter med traumatiska hjärnskador. Men också en del strokepatienter har hon. Har också fått möjlighet att följa med en ung kille med ryggmärgsskada. Jag tror att fastän många patienter kan ha ganksa liknande historia, så kommer det ändå att vara väldigt varierande, för det finns så hemskt mycket som kan bli påverkat av hjärnskador och MS osv, finns knappast två fall som är identiska. Jag är hemskt entusiastisk just nu.

Idag är första dagen som det har varit soligt här i Halifax, har regnat och snöat och varit ruggigt hittills, men idag var det riktigt vårigt och härligt. For ut på en länk och gjorde nåt som jag inte haft möjlighet att göra på ett tag, nämligen backträning! Saskatoon hade inte så mycket höjdkurvor att erbjuda, får ta igen det här nu. Mitt hus tycks ha ett gym i bottenvåningen som jag har tillgång till, prima prima. När jag har så lite läxor och annat att göra på eftermiddagarna så kanske man skulle ha tid att träna istället!

Halifax är en riktigt fin stad. Det är verkligen vår här nu, gräset är grönt, träden får snart mössöron, tulpaner, påskliljor, gullregn, scillor osv blommar i massor. Det är bara så fint. Husen ser mysiga ut, de flesta egnahemshusen står ganska nära varnadra, de är av tre med massa detaljer och alla har olika färger. Soliga är riktigt löjligt stora, i slotts eller villa-villekulla modell, men det flesta är mindre. Ska gå ut på kamerasafari nån dag så ni får se vyer härifrån. Här verkar också finnas en del sevärdheter. Hamnen är ganska livlig och den ligger mitt i staden, det finns mycket militärhistoriskt från världskrigen och staden grundades på 1700-talet, så det finns en del gamla byggnader här. Mycket att se ännu! Och kulturliv lär det ska finnas bra urval också.

Nu ska jag ta och umgås  med min rumskompis och hennes syster som just kom hit, hon ska stanna några nätter. De kommer från Labrador ursprungligen, verkar vara ett intressant område det också! Så många intressanta ställen att se, så lite tid.. 🙂

Jag är ju närmare Finland nu och tidsskillnaden är bara 6 timmar, så chansen att få tag på mig online är större nu. Fast jag är på praktik till 16 varje vardag, så till vardags är jag troligen inte anträffbar före 22 finsk tid.

Kanada part two!

Nu har jag kommit fram till mitt andra stora stopp i Kanada; Halifax! Kom fram igår kväll. Jag bor nu i Halifax högsta byggnad, på 20 våningen. Jaiks! Jag som trivs bäst när jag får bo på andra eller tredje våningen.. Men det ska nog bli bra. Utsikten är åtminstone fin. Mitt rum är också bra, det är stort. Ganska dragigt är det nog, men det ska jag väl nog överleva. Har på känn att det nog kanske bara är tur att jag inte skickade hem alla varma vinterkläder ännu.. Min rumskompis verkar också riktigt trevlig, så jag tror nog vi kommer att komma bra överens.

När vi kom fram så kom den lärare som Robin hyr av och plockade upp oss, och tog oss genast ut på middag. Idag igen kom han och hämtade mig och så blev det dim sum igen med några av hans bekanta och några av de andra studenter som han har hos sig. Det var helt kul, mycket program genast verkar det som!

Resten av Montreal semestern traskade vi runt lite mer, fönstershoppade (mina kappsäckar var så fulla ren så jag kunde inte köpa nåt.. tragiskt.), gick och såg på Bodies-utställningen och så gick vi och såg Avatar, bättre sent än aldrig. Tänkte att det ändå säkert var sista chansen att få se den i 3D nu. Det var regnigt och grått de sista dagarna, men det gjorde inte så mycket när vi ändå höll oss inomhus. Bodies var helt intressant. Dom har nog varit skickliga de som har satt ihop den utställningen. Fast jag kände mig nog lite överutbildad ibland, behövde inte läsa nästan nåt av infoskyltarna, kunde det mesta från förr.. Utställningen rekommenderas nog åt den som är intresserad.

Så nu idag ska jag nog mest ta det lugnt tror jag. Ska väl gå en vända till matbutiken och handla lite så småningom, och kanske ta en promenad kring området. Här är ganska grått just nu, och regnigt. Riktigt havsklimat med andra ord.. Mot slutet av veckan ser det ut som att det kommer bli bättre dock, ser framemot det. Man känner att det luktar hav här, underbart! Och här finns skog, och massa sjöar. Super! Och imorgon börjar praktiken.. Spännande, ska bli intressant att se hur den blir.

Ha det fint!